Ett bra kap
Det var länge sedan jag gjorde en sådan riktigt kanonaffär, ett riktigt fynd. I varje fall i lite större format. Nog händer det att jag springer på en platta (ja, jag är typen som fortfarande köper skivor) som är riktigt ovanlig och utgången och som egentligen borde kosta runt en hundring för en tia eller tjuga. Det där är jag faktiskt riktigt bra på. Eller egentligen handlar det väl inte om någon konkret skicklighet, det räcker faktiskt att tålamod och ork nog att leta igenom ett stort antal dammiga skivbackar. De där som har små handskrivna lappar med orden rea eller rabatt skrivet med tuschpenna istället för riktiga skyltar, backar som mest innehåller skräp. Skräpet det är den egentliga utmaningen för den som jagar rara vax som vi nördar säger nu när jag tänker efter faktiskt. Det tär nämligen på tålamodet att gräva igenom meter efter meter i jakt på någon gammal garagepärla och det enda man hittar är Milli Vanilli, någon sällsynt jobbigt Foreigner- eller Totoplatta ja och så alla Hasselhoff sjunger tyska popklassiker minst tio ex vardera av Don Johnsons alster (skådisskivor är per definition dåliga), Bruce Willisplattor och säkerligen några exemplar av John Travoltas brors skiva (jag förstår inte riktigt hur de tänkte när de signade honom). Ja i varje fall, trots alla de förskräckligheter jag just beskrivit stöter man ibland på något riktigt spännande för en ren struntsumma i sammanhanget. Jag önskar bara att jag hade samma gällande annat än skivor. Just nu behöver jag verkligen en ny bil (skivor har jag) till exempel. Men bra bilar i bra skick för en tiondel eller ens femtedel, nej så klart inte heller för halva, är inte att tänka på. Jag får väl ska ett mer välbetalt jobb eller något så jag har råd med det jag vill ha.